(Bild tagen av el Mr. Igge. Creds to him. Beautiful picture.)

Känner bara för att skriv av mig lite...

Jag vet inte vad som stör mig just nu, men det är en sorts sorg inom mig och jag kan inte sätta fingret på vad det kan vara för något. Har det något med vännerna här att göra? Nej... Jag stör mig lika mycket på Jader som vanligt, Leo har jag inget emot. Nej, jag tror inte det är vännerna här. Har det något med kärleken att göra? Ja, det finns ju lite problem men det är ingen biggie för mig... Men det kanske ändå har en omedveten liiiten effekt? Jag vet inte. Hmm... Skolan? Ja, jag tror ärligt talat att det är den som ger mig mest tyngd. Det finns så otroligt mycket att göra just nu att det är inte sant. Alla pratar om en massa uppgifter hit och dit, det är överväldigande och jag tror att det som tynger mig är då att jag inte gjort ett sk*t. Jag måste verkligen ta tag i allt NU. NU! Snart kommer tentorna och alla uppgifter som ska lämnas in/presenteras. Fyfan!

Och jag vet inte men jag har en liten längtan till Stockholm, hemmet, vännerna där borta. Känns som att jag vill bort från Jönköping ett tag. Har det med gamla, hemska minnen att göra? Samma stressiga minnen som finns i Stockholm? Jag vet inte. Jag kanske bara vill fly från alla skoluppgifter? Nej, jag är inte den typen som vill fly från det obligatoriska.

Jag föreställer mig att jag inte har några skoluppgifter som trycker ner mig, ändå känner jag en sorg inom mig, så skoluppgifterna kanske inte har fulla effekten men den har en stor del. Jag antar att på andra plats ligger kärleksproblemen. Lite sorgligt att det som hänt har hänt. Men det är som sagt ingen biggie for me.

Jag vet ärligt talat inte vad det är som trycker ner mig, detta skrämmer mig, jag kan inte peka ut vad som stör mig!!! Jag tror att alla problem jag har just nu är en enda stor blandning som skapar denna sorg, därför finns det inget specifikt som jag kan peka ut.

_______________

Hur som helst, in other news så ska Sauman på rättegång ang. misshandeln under min födelsedag. Kk ska vara vittne. Vette fan hur jag ser på detta. Det kändes overkligt när jag fick reda på det igår när jag pratade med Sauma. Men nu händer det verkligen. Undrar vilken dom det blir, självklart kommer Sauma få skadestånd. Flera tusen.

_______________

Jag känner att jag inte har något mål i livet igen. Det är min största rädsla... Att inte ha något mål att se fram emot, att kämpa för. Jag är vilsen, känner mig vilsen och jag vet inte när det här kommer gå över. Kanske kommer det lätta när skolan börjar lätta på sig? Snart är vi i alla fall halvvägs in i terminen, usch, så snabbt det har gått! Men jag antar att jag måste skapa egna, nya mål nu... Utifrån skiten. Dvs skoluppgifter. Jag måste ta tag i de NU! Ignorera allt runtomkring, nu kör vi!!! Jag har jobbat effektivt förut, jag kan göra det igen! Nu kör vi, jag har ett mål och jag ska fan fixa det! The flame is burning again!

Denna vecka är jag ledig förutom på torsdagen då jag har en artikelseminarie med min grupp, därför känner jag att jag kan chilla just denna kväll. Vad göra man då? Man tittar tillbaka i bloggen. Det har varit syftet med den enda sen jag började. Men att titta tillbaka i bloggen kräver styrka. Psykologisk styrka. 

Jag blev så insatt i mina gamla inlägg från flera år sedan att jag totalt glömde var jag står idag. I Jönköping, med nya människor och vänner jag träffat. Att jag också bor helt ensam. Att jag pluggar biomedicin. Jag läste ett inlägg när jag gick i tvåan i gymnasiet. Jag funderade på att bli entreprenör, forskare, astronaut... Vad som jag mest stannade för var att jag skrev att jag var intresserad av biologi och medicin. Lustigt va? Det är precis vad jag håller på med nu, kan även supporta this statement att i mitt födelsehoroskop står det faktiskt att jag kommer jobba inom medicin. 

Läsningen av gamla inlägg gick bra tills jag började komma in i "den där" perioden. Det där otroliga spirituella äventyret. När jag blev av med mitt ex. O. Äventyren jag hade med Kk, all spontanitet, alla våra äventyr i stan på våren. Bilden i det här inlägget var taget i mars, då allt började smälta. Här började äventyren. Det hela äventyret intensifierades dagen jag vändes till 18 år. Allt det där festandet, alla nya människor jag träffade. Jag var så himla glad och lycklig under den perioden. Livet lekte. Men det tog inte slut här för när jag träffade denna person som skulle vända på mitt liv på ett sätt inte ens O. lyckades göra så öppnades ännu en dörr som skulle ta äventyret till en heeelt ny nivå. Jag kunde inte läsa fler inlägg där denna person var involverad. Jag insåg när jag läste dessa gamla inlägg att jag faktiskt glömt vissa detaljer om många händelser, okej, rätt många detaljer, och jag vill inte minnas dessa detaljer för denna person existerar fortfarande i mitt liv.

Ärligt talat... Hur lång tid har vi känt varandra? Jag har inte ens räknat tiden efter denna "paus". Okej, fine... Give me a sec to count... Kom han tillbaka i aug? Vi säger det. Okej, sammanlagt är det 16 månader. Rekord. BAMM!! DAYMN! Med O. var det 15 månader. Okej, 16 månader är inkluderat med "de där 5 månaderna". 

Men jag känner att detta inte kan fortsätta. Han kom på besök under helgen, in fact, he went yesterday (Sunday). Vi var vid vattnet i Liljeholmen när solen var nere, så man kunde se all husbelysning längs vattnet. Mamma och Johnny tycker att Jkpg är väldigt vackert. So did he. So do I. Lilla "Ström". där han bor är litet och fint, fina hus och byggnader, he said. But Jkpg är desamma men i större utsträckning. Men vi är tillbaka i den onda cirkeln. 

Jag har pratat mycket med my bro mr. "Mexico-Juan" about this relationship. And yeah... Flera timmar på mobilen och vi har kommit fram till saker och ting. Det är bra att ha ett killperspektiv. De är logiska, relativt korta, men koncist och ärliga. (Btw, he's a gemini ;)).

But stop it now. 

Anywayyy, jag har sen typ 2 veckor bakåt laddat ner dolphin emulator till datorn och laddat ner Zelda: Twilight Princess. You know what this means. Jag har offrat livet till att spela detta. Jag är besatt!! It was a mistake to download this. Det är såklart inte samma spelkänsla att göra detta på datorn men vad kan jag göra. :P 

Jag är riktigt dålig på att uppdatera bloggen nu för tiden! Jag vet inte varför, det är inte så att jag inte gillar att skriva på bloggen, men jag bara känner att det är så mycket som händer på så pass kort tid att jag inte orkar skriva. 

Men enda sen jag kom tillbaka till Jönköping så har jag hängt mycket, as usual, with my bros. Jag våldgästade Jader och Leo dagen efter att jag kommit tillbaka. Första gången jag träffade Leo igen, båda blev grymt glada och han har fixat sitt rum, möblerat det och allt, det såg riktigt mysigt ut! Jader träffade jag samma dag som jag kom till Jkpg i skolan. Åkte direkt till skolan efter att jag och Johnny lastat av alla mina grejer i mitt rum. Damn, det gick riktigt fort att flytta från Jkpg och sen komma tillbaka. Minns sorgen när jag flyttade ut, när jag satt där i bilen. När jag närmade mig Stockholm efter 3h så var jag inte alls glad att komma tillbaka. Tillbaka till stressen. Lastade av mina grejer i hallen, packade inte upp de för jag vet att jag snart ska flytta igen. Gick i Uppsala en dag, hated it. Småstressade med Jader och Leo som hjälpte mig att ta mig tillbaka till Jkpg genom att prata med Mona (programansvarig). Min avregistrering hade ej behandlats så jag var på en ganska säker field. Men efter en massa jaganden och stress så fick jag äntligen beskedet att jag är välkommen tillbaka, var så otroligt glad. Meddelande också min gamla hyresvärd om jag kunde få tillbaka mitt rum, de var redo att ha en visning för en annan tjej, men henne sket de i och jag fick tillbaka mitt rum. Allt gick som smör egentligen. Dagen efter beskedet rusade jag och Johnny ner till Jkpg, var gladare än någonsin. Lämnade allt i mitt rum och sen fick jag skjuts av brorsan till skolan där jag då träffade Jader, Stephanie och Nyroz igen. :D

Samma vecka, tror jag, hade jag och killarna en tacokväll hos de. Vi lagade tacos tillsammans och hade det bra. :) Både jag och killarna är inte från Jkpg så vi alla hyr boende. Det som är bra med detta studentliv är såklart friheten man har och att man kan dra hem till varandra practically när som helst. Mycket våldgästning. :P Har redan lyckats göra det och speciellt Jader lärde sig en rejäl läxa, haha, att alltid låsa dörren. Jag kan komma in till killarna fram till deras dörr då jag kan deras portkod (Jader och Leo bor i samma byggnad). Mig är det svårare att våldgästa däremot, jag har en dörr som kräver nyckel, only, för att ta sig in. Eller att man går genom min hyresvärds ingång. :P ja, det blir lite svårt att störa mig, ehehehehehe.

Tacolagning!

Efteråt gick vi ner till Jaders rum och vi alla satt sådär. Med våra laptops. xD 

I förrigår hade vi en filmkväll hos Leo där vi kollade på The Grudge 2. Det gick inte så bra och inte som planerat för jag hade bestämt "möte" med Diana på mobilen. Vi skulle catch up med varandra, om hur det går och sånt i livet. Hade inte haft en utförlig uppdatering sen jag flyttade till Jkpg första gången. Så ni kan tänka er hur långt det samtalet var... Det varade väl ca. en timme. När jag var klar hade killarna fastnat i någon fotbollsmatch... Men vi satte i alla fall på skräckfilmen så fort jag var klar med samtalet med Diana. Vi hann inte se hela filmen för vid kl 23 var jag tvungen att dra hem, vi alla skulle ha laborationer och VFU dagen efter. 

Mjo juste, någon dag så åkte vi 3 (jag, Jader och Lelle) till ngt köpcenter som även hade IKEA i närheten. Det var det längsta jag åkt i Jkpg haha. Vi hängde runt lite i olika butiker och affärer, letade efter en datorpåse till Leos (finally arrived) mac. MACie. 

Undermedvetet varför det är vi tre som passar ihop. :P Denna bild var inte arrangerad. Jader till höger, Leo vänster.

Mmmhmm, vackra, lilla Jönköping och dess högskola! View från hälsohögskolan. 

In other words, här är en vacker bild från när jag hängde med iggy i vinterviken under den lilla tid jag var i Stockholm.

6/9-13

Jag ska nu plugga i Uppsala. 

Jader tappade bort sin Armaniklocka i skoltoan. Han hatade Jönköping at that moment, ville tillbaka till Stockholm och bara bränna ner Jönköping. Dagen efter fick han tillbaka sin klocka, någon som hade hittat den. Som Stockholmare myself så tänkte jag att jag själv kommer få uppleva en förlust snart (jag kände mitt högra ögonlock bulta så pass hårt att jag skulle lägga märke till det), that's when I knew some bad sh*t was gonna happen. Dagen efter blev jag dumpad på ett kallt sätt. Däremot "fick jag min Armaniklocka" tillbaka. Blev tillsammans med någon bättre. Samma kväll kom mitt ex tillbaka och kom med en chokerande nyhet. (Test). 

Dagen efter det får jag besked att jag fått en plats i Uppsala. 

What can I say, I was told I was a lucky girl. Within 1-2 days hade jag fått en ny kärlek och kommit in i ett jättebra universitet som många drömmer om att få gå i. 

__________

Update, 14/9-13

Jag är tillbaka i Jönköping. Uppsala fick mig att inse var jag verkligen belonged to. Uppsala gav mig motivation att verkligen satsa på Jkpg, för nu kommer jag inte in någon annanstans. Ironiskt. Jag kom in i alla mina val utom KI som var mitt första. -.- 

Senaste tiden, mainly denna vecka då. Har jag flyttat fram och tillbaka till och från Sthlm och Jkpg. Har umgåtts mycket med Jader och Leo. Vi hade en tacokväll tsm under veckan. Vi lagade mat tsm och sånt. Kuligt. Det är skönt med denna frihet man har som student. Man kan ta hem och dra hem till vem man vill. :) Det är också en liten fördel att jag hänger med folk som är utifrån stan som jag, alltså bor de inte hemma och har begränsningar. Jader är från Stockholm som mig, WOOP WOOP BRO, och Leo är från Vårgårda. En by ngnstans i Göteborsområdet.. Typ.. Ja.. En lantis, bonde. HAaha.

Jag har varit lyckligt lottad som fått tillbaka min gamla boplats och skolplats! Allt gick smoothly!

21/8-13

Efter skolan med en enda liten föreläsning så åkte jag hem för att förbereda mig och finslipa på det allra sista med packningen till Strömstad! Yeppz. Från Jönköping till Strömstad. Gränsen till Norge. Jag behövde göra 4 byten och skulle vara framme 23.50 i Strömstad, på natten... Spännande! 

Jag såg fram emot dessa timmar. Att resa ensam genom halva Sveriges bredd för att komma till ens käraste man inte sett på länge. Wow. Efter att själv ha behövt ta hand om en massa vuxengrejer som har med Jönköping att göra (söka bostad, registreringar, anmälningar, flytten m.m.) så har jag verkligen, omedvetet (well, nu medvetet) utvecklats! Jag är nu betydligt mer självständig, vågar mer och tror mer på mig själv. Att jag nu ska resa genom Sverige såhär med massa byten och risk att man blir förvirrad eller inte hittar är rena barnleken för mig nu. 

Off I went into the dark and the unknown. Satte mig på tåget och väntade i Jkpg. En kvinna på perrongen var så berusat och drogad att någon SJ-personal var tvungen att ta hand om henne tills polisen kom. Då blev hon bortförd mot sin vilja och polisen fick ta i. Eftermiddagssolen sken över staden, in genom fönstren på västtrafiken, tåget. Så otroligt vackert och så lycklig jag kände mig. Jag hade lite snacks i väskan också som jag tog upp och njöt av, Snickerzzz. Tåget färdades otroligt snabbt! Snabbare än jag trodde! Inom 5-10 minuter var vi redan framme i Bankeryd. Älskade att följa och pin point:a alla stationer jag skulle hamna på på Google maps på mobilen. prnt scr på mobilen. Long story short, allt gick bra. I Herrljunga hamnade jag på en ödeplats. Ingen var på stationen och väntade på tåget utom jag, haha. Men sen kom ett tåg och folk gick av, andra bytte till samma tåg som mig. Så jag fick sällskap ändå. 

Herrljunga, en öde station, med en befolkning på ca. 3000+ ppl i området.

Solen som gick ner sådär var så jävla vackert. Var så himla lycklig utan anledning. Väl på tåget sen så fick jag reda på att vid nästa byte så skulle det kunna bli problematiskt. I Uddevalla. Där hade busshållplatserna flyttas pga vägarbete. När jag kom ut från stationen i Uddevalla så var det mörkt och lite folk på stationen. Alla gick åt sina håll. En kvinna blev bemött av hennes man, kände värmen i hjärtat att se det där. Snart är det min tur. Jag hittade en busstation vid stationen, jag var nära att gå åt fel håll innan en skyddsängel räddade mig. En kvinna skulle till samma bussar som mig så hon tog mig dit, och det visade sig att jag hade gått fel om jag inte träffade denna kvinna. Stod och väntade på hållplatsen i Uddevalla, mot Håbo. Där kom bussen, allt verkar gå rätt. Tackade kvinnan för hennes hjälp och gick på den mörka, lågbelysta bussen. Fyfan vad mysigt! Ska man uppleva ngt i livet så är det att färdas på expressbussar på natten. Få människor, man sitter vart man vill. Rätt mycket privacy man får. En liten panikfråga ploppade upp i mitt huvud. På biljetten står det att vid 22.32 (ungefär tid) så är jag framme i Håbo stn. Exakt samma tid så ska jag på en buss som ska ta mig till Strömstad stn. Jag fattade inte hur jag skulle hinna byta i Håbo! Men det slog mig att jag kanske redan sitter på rätt buss och att chauffören bara kommer byta skylt i Håbo. Okej, för att vara säker så frågar jag. I was right. "Ja, du sitter redan på den bussen till Strömstad.". Phew. I en timme skulle jag sitta där i mörkret till min kära. Snart började jag se skyltar som visade hållet till Oslo. Jag är nu närmare Oslo än Stockholm.

Damn, SJ är så otroligt punktliga. Älskar de för det. Resan gick som smör. Skitbra. Vid 23.40 ringde han. Vi pratade hela vägen tills jag var framme. Vid 23.50 Jag närmade mig Strömstad och det var bara jag och chauffören på bussen nu. Tänkte vilket superjobb han gör, att vara uppe sent och skjutsa så få personer som bara en person, moi, till en så ödesplats som Strömstad mitt i natten. Hursom, på telefonen när jag närmade mig stationen: "jaaa, jag ser dig" <3. Och jag såg honom. Ställde mig snabbt upp, redo att kliva av. Tackade chauffören för resan och klev av i denna nya plats. Och där såg jag honom gåendes mot mig. 

Hade inte sett honom på kanske 3-4 månader och nu fick jag krama honom så mycket jag ville. "Han har flyttat till Strömstad", fick man höra. Det är på andra sidan Sverige. "Pfft, kommer aldrig få träffa honom ever again", tänkte man. Men där var jag. Bara han och jag, med våra nya ensamma liv omkring oss. Ingen Stockholm, inget och inga i omgivningen som kan påminna oss om vårt förflutna. This was a brand new start. Natten var så vacker. 

Fick se hans lilla shop, lilla företag. Mysigt, simpelt. Men bakom kulisserna fanns det ett rätt stökigt hus hahaha. Vi åt middagen han hade lagat och konverserade. Det kändes så kul och blygt att se honom i ögonen igen. Ljusförhållandena var perfekt, man såg hela honom. Där satt han, framför mig. Den idioten. Det där ansiktet jag älskat och hatat så mycket. Samma tröja hade han på sig som när vi träffades första gången också. 

________

Dagarna efter det bestod av att gå ut och fiska och hänga hemma. Jag suger på att fiska och har inget tålamod för det. Han fick iaf en torsk på kroken första fiskedagen! Jag var så imponerad och det var första gången som jag ser en seriös fiskare få något på kroken! Haha, man upplever ngt nytt hela tiden. 

Andra fiskedagen var det bara han som fiskade. Sista räkan. "Denna är magisk. Jag känner att han definitivt kommer få något stort på kroken", kände jag. Och gissa! Visst fick han något stort på kroken! 

En hummer!!! "Fiskar simmar sida till sida. Denna bara drog hårt bakåt, åt ett håll". Så kände han skillnaden när han fångade. Det är första gången han får en så stor hummer. Liiite över ett kilo var den. Vi tog hem och tillagade och åt den efteråt. EHeheh, det var gott som fan. 

Jag tackar för allt. 

Nu kommer ett inlägg där jag får spy ut allt som hänt. Har ingen bild, orkar inte koppla in mobilen för att överföra någon bild. Får ta det någon annan gång. 

Det har väl gått ca. 2 veckor sen jag kom hem från Vietnam och gjorde senaste inlägget (innan denna). Mycket har hänt sen dess. Väldigt mycket. Ska berätta om allt nu så gott jag minns det. 

Jag var nedstämd och ville vara för mig själv. Detta pågick i ca. 1.5 veckor. Under tiden hade jag såklart pratat med vännerna här. Men det var bara på sms och internet. Jag ville inte gå ut och träffa någon. Ville bara vara hemma och vara för mig själv. Kollade på Netflixfilmer, läste ut alla Dragon Ball böcker under en vecka. Livet var lugnt och fint. Mamma var bortrest i Europa: Tjekien, Tyskland, Österrike, m.m Så alla tre barn var hemma ensamma. Mamma åkte två dagar efter att jag och Johnny kom hem från VN.

Som sagt, efter 1.5 veckor hade jag tagit kontakt igen med alla vänner i Sverige. Jag var redo att landa med hjärnan och hjärtat på den Svenska marken. I guess att jag började vänja mig vid vardagen igen. Men självklart finns det VN-grejer som ligger här och där och som påminner mig om sommaren 2013. Min resväska har jag inte ens packat upp helt!! Ren tvätt ligger där i! När jag öppnar resväskan så luktar det som min mosters hem. <333 Vill aldrig packa upp dessa kläder.

Fast forward. Pratade varje dag med en viss mexikan. "Mexikan", han är spansk. Pratade en massa med Malin också. Well, I still do med båda, snackar mycket. Sen bestämde jag och Malin att vi skulle dra till Grönan! Det gjorde vi denna vecka. Den här planen har vi bestämt redan innan sommaren! "Efter att du varit i VN drar vi till Grönan!". Åkte Eclipse. Observerade alla andras ansikten efter att ha åkt den. de verkade... Orörda. Ja, well, efter att vi åkt den första gången så förstod jag deras ansiktsuttryck till 100%. Mina misstankar var korrekta: det var en besvikelse. The ride isn't strong. Man bara sitter där. Högt upp. Aja. Det var iaf en bra dag, det var lugnare än vad jag vanligtvis brukar ha för tempo. haha, no offense malin. Men de tidigare tillfällena så springer jag mellan alla attraktioner, no rest for the whole day. Pop-Expressen.. Min favorit!! Så som jag skriker och jublar! Efter stängdags promenerade jag ocg Malin frön Grönan till Östermalmstorg. Fint på natten, gick längs vattnet. Det var bra väder och temp. Skönt. Köpte snacks på Hemköp i Östermalmstorg som har öppet till 23. Har gjort det till en tradition att köpa nyckelring från Jetline. Har med Miriam, Otto, Kk och Malin!

Sen kom kvällen, igår faktiskt, som jag träffade Aramia och Diana igen!!! Så glad att ha sett de! Vi skulle klubba på Rose. En massa trubbel och strul hände... 1. Aramia var sen, som vanligt. Inte lite sen. Kanske en timme sen. 2. Precis framför Lions bar så visade det sig att jag glömt mitt ID-kort!!!! (Btw, Johnny Sal.. var där. Han frågade om vi stod i kö. xD Tror inte han kände igen mig.) Japp... Förra året när jag skulle ut första gången efter en "nykter" sommar så glömde jag ID-kortet också. (Johnnys: Diana kommit tbx från KZ, Farhat, Islam). Den gången insåg jag my missing ID när jag var i Slussen. Men den här gången var jag vid destinationen som jag insåg vad jag glömt! En hel sommar utan att använda ID-kortet, klart man glömmer! Aja. Vill inte prata mer om kvällen. Träffade iaf Nes och Jim, 2 gamla IEGS:are! 91or. Så kul att prata minnen med de. Gamla lärare och sånt.

(1 månad med laptop-användning. Min rygg, mina leder, allting, hela kroppen gör ont. hur fan lever folk med laptops?! jag tål bara att ha en PC!) 

Sen har jag bestämt mig för att jag inte kan vänta på de andra reservplatser för universitet. Efter andra urvalet kom jag in på Jönköping (som låg ovan Örebro i valen). Har febrilt försökt leta boplats i tre dagar! Tredje dagen gillt, idag, fick jag besked att jag kan hyra ett privatrum. Finally, efter så mycket stress och frustration. Men jag defeated the difficult things myself. Part of vuxenlivet, finding a place to live.

Vad känner jag inför detta? ojj... För mycket att skriva. Men jag gör det ändå. Here we go.

Jag ska ju bo med andra. En Maria, 21 år, pluggar till läkare. Sen bor jag med hyresvärden Anneli..? Eller? Fattar inte klart. Aja, hon är snäll. Whootevah'. Bor i en villa såg jag på google maps. Jönöping is such a small town! Jag är en storstadsflicka! Detta är ett smakprov på vuxenlivet och att bo/leva självständigt. Det här kommer göra mig gott. Det vet jag. Om ett år, snälla, så vill jag tillbaka till KI och plugga där!!!! Fyfan, alla väntar på mig här. och jag väntar på de. Hade en känslosam smskonversation med Diana idag kväll. Att vi inte ska sluta kontakta varann pga denna lilla break. She'll be waiting for me, etc etc. Väldigt fint och sentimentalt. Detta stärker min motivation att nå min dröm! Men jag är excited att få flytta och bo självständigt men det är ofc lite läskigt och nervigt med att bo med främlingar och att jag är (my left (good) eye, just twitched fast and hard as hell! Hoppas ngt bra händer, riktigt bra!) Fan vad trött jag är också.. Nu babblar jag bara på. Spyr ut ord. Var, var vi? Juste, bo självständigt. Ja.. det ska bli kul. Men jag ska följa min dröm. Jag måste make it! Måste komma in på KI! Genom att göra högskoleproven! Ive always felt that I should follow goals and dreams. Men aldrig har jag velat något så starkt som nu. Något livsavgörande! 

Igår  var det ju den där festkvällen med Diana och Sauma. Kom hem typ 4 am? Fick inte sova mycket innan jag var tvungen att vakna igen. Kl. 10.30 elr ngt. La väckarklockan för tidigt. Typ 20 min tidigare. Kunde inte somna om, för då får jag lida av den där väckarklockan två ggr! Fick surfa på mobilen för att hålla mig vaken. 

Aja, gick på museum med Malin idag. Ville se en utställning om människan. "Djuret Människan" på naturhistoriska. De hade en utställning om parasiter som jag tyckte var intressantare än det jag kom dit för ("djuret människan") hahah.  Sen gjorde jag lite shopping, och impulsköpte en ring på Gina T. Men den var på rea så fick den för 15kr! När den är typ 79 kr. Silver, diamant i mitten, taggar på sidan. Edgy, nice, cool! Det regnade, för mycket, på mig. På oss alla, efter halva dagen. Kul att gå ut och hänga med kompisarna men jag blir gammal och gaggig. Behöver vara mer aktiv, be fit för att hänga med ungedomens aktiviteter. Men nu är iaf all stress över, att hitta boplats. Så nu kan jag chilla lite. Jk, imorgon packar jag! Dagen efter (lördag) ska jag flytta ner alla grejer till Jönköping. Men efter det är det mer chill. Har då en vecka på mig att umgås så mkt som möjligt med vännerna innan jag åker. Börjar den 19e aug. Fan vad tidigt. 

Behöver iTunes för att uppdteera iPoden, men PC funkar ju inte...... 

My ex is still contacting me. Fortunately så är jag över honom totalt, jag känner inget mer. Random. Hörs.

"James Bond Island", Phuket, Thailand.

I underestimated denna Vietnamresa. Förra gången var för att de kusinerna jag umgås mest med var för upptagna med sina grejer. Jag var där hela sommaren, 2 månader, det var för mycket. Denna gång var det för lite... En månad. Båda kusinerna hade växt upp lite och jag hängde med de mer. Plus att min kusin från Australien också var där på besök samtidigt som jag och brorsan, vilket gjorde att alla kunde gå ut och ha kul. Jag var dagligen aktiv och var sällan hemma, det hände väl ett par dagar att vi var fullständigt hemma, vilket jag dog av, av tristess. But iz ok-hay. Vi reste mycket, festade om nätterna, såg, hörde, kände, smakade mycket. Sydostasien är så aktiv. Så många människor, så många saker att se och uppleva. Jag älskar att vara dagligt aktiv, vara ute, göra vad som helst, bara jag inte sitter hemma och degar. Det är så jag mår bra. Det är så jag känner mig levande. No matter hur jobbigt det var att vakna omkring 06.30 på morgonen varje dag under resan i mellersta Vietnam så skulle jag lämna all denna tristess till att offra mina sovtimmar till detta aktiva liv. Jag var glad, men ändå saknade jag något inom mig medan jag var där borta. Jag saknade svensk mat :P svensk godis och snacks. Men jag skulle slänga allt det där för att få leva aktivt. 

Hur som helst, sista dagen i Vietnam. De få tillfällena jag fick vara ensam så kom tankarna, att jag faktiskt åker hem till Sverige nu... Jag kände hur tårarna ville komma men jag stoppade de snabbt genom att tänka på annat. Jag får spara på gråten till det tillfället de ska användas till. Men jag visste att om jag var nära att gråta här så kommer jag definitivt gråta sen. And so I did. När vi skulle säga adjö så var det ingen tvekan om att hålla tillbaka tårarna. Det kom hur lätt som helst. Kramade om Ca och sen höll jag för ansiktet och det kom. Ca, chi Nha, ma 2 and moi. Men mest Ca. Grät med mig.

Jag vet varför jag känner denna enroma sorg, i jämförelse med alla andra gånger jag varit i Vietnam. Jag har gråtit förut när vi åkt hem, tror jag gjort det varje gång faktiskt, men just denna gång gjorde det mest ont. Kanske beror det på att jag är äldre nu och har "svårare" att let go of things än hur det var när man var ett barn. Förutom det så hade jag ju det fantastiskt kul denna gång också. Or? Det finns så mycket kärlek i Vietnam, så mycket generositet. Ärligt talat så blir jag och brorsan behandlade som kung och drottning. Behöver inte ta mycket ansvar, får nästan allt vi vill ha. Behöver inte lägga ut ett enda öre, gör vi det så tar de inte emot våra pengar. Just like they did the last day. All denna kärlek kombinerat med fantastisk sällskap och dagliga aktiviteter, det skapar en endorfinfylld värld för mig. Att sen, så plötsligt, och inom loppet av ett par timmar behöva lämna allt detta, känns såklart riktigt surt. 

Jag saknade inte Sverige ett dugg. Ärligt talat. För här ligger majoriteten av mitt liv. Eller nästintill, hela mitt liv ligger här, hela min riktiga verklighet. Och vi alla vet att verkligheten är pretty shitty jämfört med drömvärlden. Vietnam/Thailand en månad var min drömvärld. Nu måste jag komma tillbaka till tråkiga Sverige. Här har jag ansvar att ta. Här måste jag kämpa. Det gör inte saken bättre att jag hamnat på reserv på den skolan jag vill in på, nu måste man vänta ännu mer. -.- I have no idea, no direction at the moment, and that is annoying! Självklart vill man inte hem till detta. Men egentligen... Förr eller senare måste vi alla gå tillbaka till våra liv. Chi Nha ska till Australien och plugga och jobba, alla mostrar jobbar på, alla kusiner går i skolan. Alla går tillbaka till hur det var. 

Pause.

Jag känner mig så nedstämd att jag inte har någon lust att göra något i Sverige. Jag känner en så stor lust för en stor förändring. Jag har inte ens meddelat alla mina kompisar att jag är tillbaka i Sverige. Jag vill inte. Vill vara ensam. Min hjärna och mitt hjärta ligger fortfarande borta i Vietnam. Jag har inte settled in yet. Jag ska "kontakta" den svenska världen när jag är redo för det. Men för tillfället vill jag bara vara hemma och göra sånt jag gillar i ensamhet. Låta mig göra mig redo när jag känner för det. På tal om lusten till förändring. Jag vill inte stanna i Stockholm. Det finns för mycket skit här. Jag känner för mycket stress här, så en del av mig önskar att jag kommer in i ett universitet där jag får flytta bort från Stockholm, lämna allt bakom mig för ett år. Å andra sidan ligger mitt förstahandsval i Stockholm. Jag skulle offra denna bortlängtan mot att få plugga där jag vill. Men chansen är liten, så jag förbereder mig mentalt för att flytta, börja om på nytt, komma bort från all stress och skit som jag vill bryta. ---kontakten. med. 

___________________________

I Vietnam pratade jag, min moster och chi Nha om att vi alla i framtiden ska flytta till Australien och bo där. Jag håller med. Jag har en enorm längtan att flytta från Sverige. Efter denna Vietnamresa så har jag insett detta. Enromt. Jag hade ju ett intresse att flytta till USA i framtiden. I still have that. Men om släkten tänkt flytta till Australien så flyttar jag lika gärna också dit. Bra sällskap. För denna sommar har fått mig att inse hur mycket jag älskar mina släktingar and I'd like to be close to them. Fan att chi Nha inte flyttade till USA! Men Australien är okej. De har vacker natur där, så jag nöjer mig med det. Å andra sidan så har jag inte upplevt hela Europa. Ärligt talat tycker jag majoriteten av länderna är likadana i EU. Städer att besöka, gamla byggnader. Jag är inte intresserad av detta. Jag är intresserad av att uppleva vacker natur, så t. ex Norge och Island är länder jag vill besöka. Rumänien för Branslottet, besöka Spanien vore också kul p.g.a "paradiskänslan". Sen känner jag inte att det finns så mycket mer. Det mesta är städer och dess historia som sagt... 

Alltså, i framtiden, när jag är klar med mina studier + lite jobberfarenhet så vill jag flytta utomlands. Vilket är ganska snart... Kanske om 4-5 år? Det kommer gå snabbt som blixten. Men detta är bara planer, och inom loppet av 4-5 år så kan vad som helst förändras. Men jag har ett mål just nu, en dröm, att sträva efter. En motivation. Hallå... I wouldn't mind living in Canada. Det är som en snällare version av USA (menar invånarna). Australien tänker jag bara på giftiga djur. USA tänker jag på tjockisar och korkskallar, men de har fin natur och många aktiviteter. Kanada.. Snälla människor, höst, ganska lik Sverige får jag en känsla av. Förutom att de talar engelska och franska och att landet är enormt mycket större än Sverige. Men annars...? De har en fin accent också. 

___________________

In other news så vill jag bara notera att inom loppet av en månad så har jag flugit 11 gånger!!! Blev trött på alla säkerhetsrutiner man sett hela tiden. Nu kan man ju allt.

Till Vietnam

1. Sthlm-Bangkok

2. Bangkok-Ho CHi Minh

Thailand (Phuket)

3. HCM-Bangkok

4. Bangkok-Phuket

5. Phuket-Bangkok

Till Vietnam efter Phuketresan

6.  Bangkok-HCM

Da Nang (Hue)resan

7. HCM-Da Nang

8. Da Nang-HCM

Hem till Sverige

9. HCM-Bangkok

10. Bangkok-Köpenhamn

11. Köpenhamn-Stockholm